Kvällen kommer fort om man väntar tills den 14 oktober med att ta upp båten. Han inte mer än att masta av föränn det blev mörkt och vi fick snällt vänta tills nästa helg. Nu är den i varje fall på torra land.
Satte idag dit två nya lampor köpta på Jula. Lamporna levererades med en 20 watts halogenlampa i och jag förstod genast att detta var ett ypperligt sätt att förstöra sin batteribank på. Köpte därför samtidigt med två ledlampor med samma sockel. Dessa var på 1,5 watt och skulle ge motsvarande 10 watts ljus.
Intill en katamaran ser RJ85 ganska så liten ut.
Hittade ett perfekt ställe (1), som vi kommer att utnyttja fler gånger. Senare på kvällen flyttade vi oss alla eftersom sjörapporten sade tilltagande NO vind. Våra grannar kände väl till vattnen och visade och en bättre vik längre in där vi låg mer skyddade (3). De berättade även att vid sydliga vindar kunde man till och med gå in i den lilla viken vid (2).
På morgonen när vi vaknade så hade vi fått en husbåt till granne. Den byggdes enligt ägaren på nio månader.
En fantastisk kväll med lite fiske blev det, vad spelar det för roll att det inte nappar? Inte heller kunde man ana vad som skulle komma.
Dagen efter så slår loggen om till 1000 och jag passar på att under inte allt för högtidliga former döpa den till Contigo. När jag kollade bilderna hemma upptäckte jag att det tydligen är en liten bugg i loggen eftersom det faktiskt står 900. Nästa bild några sekunder senare visar den 1000,01.
Namnet Contigo är spanska och betyder "med dig". När jag i vintras drog bort de gamla röda stripsen som fanns på båten tidigare så kunde man läsa Boogie (inlägg om detta kommer), tydligen var detta båtens tidigare namn man jag har inte fått det bekräftat.
Resan fortsatte sedan mot Mariestad och det stora regntestet. Att regn var att vänta det visste vi men att vi skulle få sitta där i två dagar var mer än väntat. Nåväl, det blev ett utmärkt tillfälle att se var båten läcker in vatten, för det gör de skulle det visa sig. Prioriteten på att riva bort relingslisten steg regält. Skrovsidorna var nämnligen fuktiga på många ställen.
Hemresan gick i länsens tecken och tog cirka sex timmar. Blev omseglad av några 41-fotare men det ska man väl inte gråta för.
Den gamla värmaren som satt i garderoben var en gammal Thermo 1000. Den monterades ner och sen har utrymmet varit tomt. Jag har målade gardrobsväggen samtidigt som kölsvinet och har planer på att bygga in nya hyllor. Detta är trots allt det bästa utrymmet för förvaring som finns i min rj85 så det kräver lite eftertanke hur jag ska disponera det bäst. Just nu finns bara en stång för klädhängare och den åker snart bort. Köpte en begagnad Wallas 1400 av Båtvärmedoktorn (tack Kjell), och det var inga konstigheter att montera den. Konsollen skruvades direkt på skottet.
El är jag van att dra nu och här drog jag fram en separat kabel från min säkringsbox vid manöverpanelen. Rekomendationen var att den skulle kopplas direkt på batteripolerna med en säkring på 8A på plussidan men jag ville helst inte ha en massa lösa säkringar hängande. Eftersom jag använde säkringsboxen vid manöverpanelen och sedan kopplade in mig direkt på plus och minus plintarna så ligger värmaren efter huvudbrytaren. Det som är viktigt att tänka på att man får absolut inte slå av huvudströmmen när värmaren går. Jag tycker ändå att det känns skönt när jag lämnar båten att veta att all ström är frånslagen, även till värmaren. Slangarna drogs sedan genom skottet och fotogendunken med inget annat än Statoils blå står i stuven på andra sidan.
Det enda bökiga med montaget var att få till slanganslutningarna. Det var lite bökigt att få bägge på plats samtidigt som man lyfte värmaren, ibland skulle man behöva en extra hand. Tack och lov så fanns skorstenen redan så jag behövde inte bråka med håltagning för den. Värmaren startade naturligtvis genast nyservad som den är och värmer utan vidare upp hela båten. Visst känner man en lukt av fotogen men det får man stå ut med antar jag.
Fotogenbehållaren placerade jag i en lucka i förpiken, just på andra sidan skottet. Fick även plats med en reservdunk och några gasflaskor som jag använder till mina portabla kök.
Problemet som återstår är hur jag ska få värmen in i förpiken. Det är betydligt kallare där än i resten av båten.
Det blev premiärtur idag. Amalia lyckas för en gång skull sitta still i några minuter och vad händer då? Sekunden senare blåser hatten av och hamnar i vattnet. Vi vänder några gånger och försöker fiska upp den, första gången har jag fingertopparna på den. De två nästkommande vändorna misslyckas vi och den sjunker allt djupare ner i mörkret innan den försvinner. Tur att det finns nya att köpa, nästa får bli med hakband.
Efter detta blir pappa matt och behöver vila sig lite medan vi tuffar vidare hemåt. Ingen segling denna gången eftersom riggen inte är justerad än. Men vi fick mycket sol och god mat.
Därefter tog jag släppmedel och en kopp kaffe. Bad grannen stänga sin balkongdörr och blandade två kilo polyester. På med tre lager 450 grams fibermatta och sedan en firetmatta väl indränkt. Lät det torka för att sedan lägga på ytterligare tre lager fibermatta. Byggde även sidoväggarna med fyra lager fibermatta.
Efter några timmar var det färdigtorkat och med stor spänning knackade jag loss formen. Resultatet blev faktiskt över förväntan. Det enda som jag kan klaga på är hörnen där modelleran suttit som inte blev fin. Får väl ta och spackla lite där innan jag kör igång och målar den.
Än en gång har jag blivit överaskad hur pass lätt man kan bygga saker av polyester. Nästa gång ska jag prova på att lägga gelcoat i formen först så kanske man kan få en riktigt professionell finish. Det som gör mig nöjd med denna luckan är vetskapen att jag snart slipper vatten i kölsvinet.
Idag skiner solen så jag ryckte presenningen över akterluckan för att se hur den såg ut. Allt verkade torrt så då var det bara att sätta igång och spackla. Ramen är fortfarande alldeles för tunn men det viktiga är att spackla utsidans profil så att det blir tätt. Börjar med att såga till träbitar av trekantslist för att fylla upp hålrummen som bildats i hörnen. Fyller sedan hålrummen med Marine Filler och pressar ner träbitarna. Med nöd och näppe hinner jag pressa ner den sista biten innan spacklet börjar härda. Klipper sedan en lagom rundad spackel av ett gammalt kreditkort. Tar denna gången lite mindre härdare i spacklet. Efter en minut börjar spacklet härda, inte så bra att arbeta i direkt soljus förmodligen. Blandar till det sista och det räcker inte riktigt hela vägen runt. Det blir till att köpa mer spackel och fortsätta en dag när det är mulet.
Att sitta i båten på kvällen är väldigt rofyllt och det blir inte sämre av att ha lite musik att lyssna till.
Det tog ett bra tag innan jag förstod hur jag skulle kunna öppna lamporna som satt monterade i båten och som vanligt så blev det den våldsamma metoden som löste problemet. Bara att vrida glaset med kraft så hoppade det tillslut loss. Ansluter sedan nya kablar mellan lampan och förgreningen. Drog även kablar vidare till den lampan som ska sitta vid diskhon.
Voltmetern skulle kopplas in direkt på batteripolerna med en liten säkring på 10mA - 1000mA. Hittade en säkring på 63mA hos en radiohandlare och satte den i en säkringshållare som jag köpt på OK. Eftersom säkringen är lite för liten för denna hållaren så fick jag stoppa en liten distans emellan. Voltmetern ska inte ligga på någon brytare eller huvudströmbrytare eftersom den med fördel kan stå på hela tiden. När jag kopplat in den så visade den 12,61 volt och nu gäller det bara att lära sig utläsa vad det innebär.
Konstigt att en liten lysande lampa kan göra en så nöjd med sig själv. Observera tredje brytaren från vänster är uppåt. Panelen har jag byggt av en försinkad plåt och en plexiglasskiva. Mellan dessa ska jag sedan sätta ett papper med någon snygg färg och med text som förklarar brytarnas funktion.......hmmm, kanske rosa vore snyggt??
När jag lämnar båten vid nio på kvällen så känner jag mig nöjd och tänker att det kanske är dags för påmastning snart. Det börjar dra ihop sig mot semester och visst vore det kul att kunna använda den då. Samtiliga luckor är täckta med plast och den bakre akterluckan är fortfarande ett gapande hål täckt med en presenning. 
Den gamla träluckan i aktern har ställt till problem länge nog och jag ser ingen möjlighet till hur jag ska kunna behålla den och på något sätt få den tät. Vissa ser skönhet i dessa gamla träluckor men jag har hittils bara sett problem. Den sitter på en träram som är uppbyggd runt hålet.
Första jobbet vart till att gå loss på träramen med en hammare och det som återstår är ett stort gapande hål i plasten.
Ser till att slipa rent runtom. Polermaskinen jag köpte på Jula för en struntsumma fyller sin funktion som vinkelslip också.
Sågar och snickrar därefter till en ram av trä med samma innermått som hålet. Klär ramen med brun packtejp för att senare få plasten att släppa lättare.
Här är träramen fasttvingad på plats och det är klart för plastning.
Innan plastningen ser jag till att stryka ett tunnt lager med släppmedel på ramen för att ytterligare försäkra mig om att plasten inte fastnar där. Har inte använt något vax som vissa rekomenderar men det har gått utmärkt ändå.
Blandar härdare i plasten. Här gäller det att ha lite känsla för hur mycket som går åt. Jag brukar försöka att hålla mig till en tredjedels liter plast och en kapsyl med härdare.
Klantigt nog så har jag inte tänkt på hörnenas profil förrän det första lagret plast är på plats. Fick åter igen användning för vinkelslipen och slipade bort hörnen. Därefter skaffade jag lite modellera som jag använde för att bygga upp en trevligare rund profil i hörnen.
Sen är det bara till att klena vidare med plasten. Man gör av med mycket engångshandskar och penslar. Jag köper billigast möjliga penslar på ÖB och kan på så sätt kasta dom utan att bli ruinerad.
När jag börjar med kölsvinet ser det inte så roligt ut. Bara att ge sig på att tvätta rent och rugga upp ytan så att färgen fäster.
Därefter följer målning. Först med grundfärg och därefter med två lager top coat.
Lade sedan in nålfiltsmatta och ribbad teakdurk. Wooala!! Det blev mycket lyckat och det känns som att kliva ner i en helt ny båt. Mattan fäste jag med kardborreband på vissa ställen och den ligger kvar riktigt bra. Jag funderade länge på vilken höjd jag skulle lägga durken på. Många väljer att lägga den lågt för att få en bättre ståhöjd, jag tyckte att det var viktigare att sitta bekvämt med stöd för fötterna så detta fick vara avgörande. 
