En vådlig tur.

Eftersom det frågades efter fika i båten på midsommardagen så erbjöd jag mig gladeligen att ta jollen till Spiken för att köpa lite. Samtidigt blev det ett första riktiga test av motorn. Amalia valde att hoppa av eftersom hon tyckte att det skvätte för mycket. Detta visade sig vara klokt. Direkt när jag kommit utanför Läckö så blev det ganska gropigt och jag fick köra ganska så sakta. När jag sedan vände mot Spiken blev det mindre sjö och dessutom mer i färdriktningen. Då kunde jag inte låta bli att ge fullgas och jag studsade mer eller mindre fram över vågorna med resultatet att jag var helt genomblöt när jag kom fram, jätteskoj. Efter att ha inhandlat fikan så var det då dags för hemfärd. Efter ha åkt bara en liten bit så börjar motorn dö hela tiden. Den går med hjälp av choken att starta igen men vill då så fort jag drar på gasen. Ett tag tror jag att det blir till att ro hem i motsjö men jag lyckas på tomgång och genom att vrida om choken med jämna mellanrum tillslut ändå ta mig hem. Man kan tillägga att fikat smakade ändå gott tillslut.