Contigo smakar saltvatten

Då var vi framme på kusten och resan ner gick bra. Det började med stompande över Dalbosjön vilket inte var oväntat. Vi provade att segla, gå för motor med enbart stor och att enbart gå för motor och det slutade med att vi höll oss vid det sistnämnda. Motsjö och rak motvind tog tillslut bort de andra alternativen. Den första biten genom kanalen gick fint även om vi fick vänta på några stora båtar som vi mötte. Väl vid den sista slussen före Trollhättan vägrade vår motor att starta!! När jag vred på tändningsnyckeln så hände ingenting. Detta fenomenet har inträffat tidigare och den förre ägaren pratade om att det hände honom ibland men han visste inte vad det var för problem. För mig har det också hänt några enstaka tillfällen men det har alltid löst sig ganska snabbt. Nu blev det i varje fall till att bogsera in till Spiköns gästhamn i Trollhättan. Väl framme samlades expertisen och körde ner huvuden i motorrummet. Efter 20 sekunder var felet lokalierat, ett flatstift som inte satt tillräkligt tight utan glappade. Nu startar Contigo varje gång, (ta i trä).


Proud Mary blir uppäten.

Andra dagen gick smärtfritt även om den fortfarande bjöd på motvind och några störtskurar. Väl framme i Göteborg var planen att lägga till på Lilla Bommen men det var helt fullt så vi fick snällt åka vidare till Långedrag.

Amalia har koll på tamparna.