Renovering av motor och drivlina

Gick igenom min Vire7 som hade orkat hela vägen från Stockholm in i Vänern. Rensade kylkanaler och förgasare. Bytte alla frostpluggar. Passade även på att byta packningen till drivaxeln som läckte en aning.

Motorummet var en dyster syn när jag fått lyft ur vire7:an. Motorn var stumt monterad på träblock som av naturliga skäl var spruckna av vibrationerna. Här är de största träblocken redan bortmonterade. Ljudämparen bestod av ett stumt monterat rör som var dubbelt, ett rör svetsat utanpå ett annat. Avgaserna går innerst och kylvattnet ytterst. Vid närmare kontroll så hittade jag hål i röret så kylvattnet läckte in i båten. Propelleraxeln var fettsmord men läckte eftersom yttre lager helt saknades och detta gjorde att hela axeln vibrerade och båten tog in vatten så fort att kölsvinet fylldes på två timmar motorgång. Mitt i all smörjan löpte elkablar men det blir ett annat kapitel.

Jag började med rengöring slipning och bortmontering av gamla delar som jag inte ville ha kvar. Därefter tillverkade jag nya motorbäddar av ask. För att hamna i rätt höjd och vinkel hade jag mätt distansen mellan propelleraxel och de gamla motorfästena. En viss felmarginal i höjdled hade jag i och med att jag satte dit vibrationsdämpande motorfästen. Det var ändå ganska mycket jobb med att få träblocken att passa in och de åkte ganska många gången mellan slöjdsalen och båten. Det bakre blocket fick jag inte plats med eftersom jag ville ha vibrationsdämparna. Funderade mycket på hur jag skulle lösa detta innan jag bestämde mig för att bocka till ett plattjärn som distans och sätta ett mindre block längre ner.

Askbitarna fästes först med Simsons Construction Adhesive som jag kan rekommendera. Därefter plastades allting in med glasiberduk och polyester.

Därefter målades det med grundfärg och tvåkomponentsfärg. Mer om detta finns under durkrenoveringen

Här syns den specialtillverkade distansen av plattjärn sittande på de bakre vibrationsdämparna.

Främre vibrationsdämpare.

Tur att en vire i sina värsta stunder inte väger mer än cirka 55 kilo. Här är den på väg att firas upp i båten och jag håller tummarna för att alla mått stämmer på den nya motorbädden.

Äntligen är den på plats. Jag väntade med att justera in det exakta läget tills den nya axeln var på plats. Då var det enkelt att justera motorns läge med fötterna tills passningen var ok. Allt stämde faktiskt över förväntan och det var inte så svårt att få det rätt som jag var rädd för. Jag monterade även en så kallad grisesvans på utblåset. Den ser ut som en ögla där kylvattnet ansluter på toppen. Detta i kombination med ett vattenlås och ny avgasslang förhindrar att sjövatten kommer in bakvägen i ljuddämparen. Ska försöka få upp lite bilder på detta också så småningom.


Därefter följde axelrenoveringen. Utvändigt sågs detta plaströr som satt löst och hela partiet var sprucket.

Mätte upp axeln till 22mm och försökte sedan förgäves få tag i en packning av något slag att sätta dit men den minsta dimensionen jag hittade var 25mm. Eftersom hela plasten så illa däran ut så bestämde jag mig för att byta hela axeln och därmed också stävrör och två nya packningar.
Här syns från vänster smörjkoppen, utsugningsfläktens slang, den gamla växelanordningen och den stumma dubbla ljuddämparen.

Längre in så hittade jag stävröret och rester av det gamla rodret som tydligen varit för jobbigt att montera bort.

Jag lyckades i varje fall slingra mig in och få loss antikviteterna. Tror inte att jag kommer att få någon användning för dom.

Efter att ha slipat bort stora lager med spackel så hittade jag det här. Alltihop var enbart spacklat fast, inte ett spår av plast eller skruvar.

Fick borra upp hålet eftersom det nya stävröret i plast med ett cutlesslager ytterst var för grovt. När jag borrat upp hålet så satt stävröret riktigt bra.

Därefter började jag bygga på med fem till sex lager glasfibermatta och polyester. Passade mig för att plasta fast skruven som höll lagret på plats.

Foldingpropellern visade sig vara för en 25mm axel och för att få den till att passa på 22mm så hade man lagt en tunn hylsa emellan. Lite jobb var det att få isär alla delarna, en insektskruv var runddragen. Det krävdes en hel del kraft och många hårda slag för att montera isär allt, men skam den som ger sig.

Undrar just om denna propellern är vald med stor eftertanke. Tror väl inte det, allt såg mer ut som Kajsa Varg´s ordspråk.

Här är i varje fall alla delar. Distanshylsan är den där uppe. Fick naturligtvis köpa en ny ändbult som passade på den nya axeln.

Efter plastningen och inriktningen av axeln så spacklade jag. Här kunde jag lagt lite mer energi på slipande och kanske några varv till med spackling men orken tog slut och jag ville sjösätta. Observera den nya axeln.

På insidan stävröret monterade jag ett oljesmort lager och det passade perfekt i längd. Slangen drog jag upp i babords sittbrunnsfack. Tog en tank till en rc-motor och anslöt slangen.

Passade på att montera en anod också även om jag inte vet om det är så nödvändigt i vänern. Naturligtvis försökte jag polera upp propellern lite på lumptrissan.

Hemfärd från Stockholm

Min bror gjorde mig sällskap från Svinninge i Stockholm och vår resa startade den elfte oktober. Vi anlände runt middagstid och kastade loss 17:30. Tanken var att min bror skulle hoppa av när vi passerade Linköping.

De direkta problem vi skulle kunna stöta på under hemresan var en propelleraxel som läckte när vi gick för motor. Den yttre packningen saknas helt och hållet. Vädret var också en aningen ostadigt. Resan gick genom Baggenstäket. Min bror var trots allt optimistisk och gjorde sig beredd för några dagars båttur. Efter fyra timmars motorgång så lägger vi till för natten vid Gränö. Länsar säkert ur tio liter vatten ur kölsvinet. Nästa dag startar vi tidigt, redan innan sex har vi kastat loss och fortsätter ner genom Gränöfjärden. När vi kommer ner till södra Mysingen lägger vi till vid Mällsten för att äta 11:00.

Vid 17:30 på kvällen har vinden tilltagit kraftigt och vi får söka hamn vid Kittelö, vågar helt enkelt inte gå vidare. Morgonen därefter så är vinden fortfarande upp emot stormstyrka och vi söker oss in till Vålarö hamn. Där beslutar vi oss för att ligga kvar och blir hämtade till Linköping. Tillbringar sedan nästa dag där och min bror har inte tid att fortsätta resan då arbete väntar.

Sent på kvällen nästa dag får vi skjuts tillbaka för att övernatta i båten. Vi har på smhi siktat en lite lungnare morgon och bestämmer oss för att fortsätta i gryningen om prognosen stämmer. Bilden ovan visar hur det såg ut 05:30 på morgonen, vattnet låg som en spegel. Min fru och jag ger oss iväg 06:15 för att försöka nå Göta kanal innan kvällen.

12:30 så börjar vi bli hungriga och lägger till vid Lönshuvud. Under tiden vi ligger där så vrider vinden från västlig till sydlig och vi får bråttom iväg. Sätter i hasten ett ankare med tamp och allt.

Här passerar vi Stegeborg och beger oss in i skiljsmässodiket. Jag känner mig nöjd att vi tagit oss dit så min fru har noll sjövana och jag ett på en tiogradig skala. Båten tar in stora mängder vatten genom propelleraxeln när vi går för motor och det gäller att med jämna mellanrum köra lite med länspumpen. Min tanke från början var att vi skulle segla en stor del av den första biten ner till kanalen men vindarna var inte gynsamma och tidspressen gjorde att vi lät motorn gå hela vägen. Jag tror att vi har gått i runda tal 24 timmar för motor hit. Tack och lov så drar vire7 inte några enorma mängder bensin.

Frugan håller hårt i tampen vid Mem slussar. Med lite eftertanke så skulle vi hängt en planka längs ena sidan eftersom fendrarna inte alltid gav tillräckligt skydd. Tar därefter natt efter Mem och det känns bra att vara inne i kanalen. Nästa dag nöjer vi oss med att slussa upp till Norsholm för att där lyxa till det med en lugn kväll. Dagen efter stannar vi vid Bergs slussar och min bror kommer från Linköping för att hälsa på. Båten tar fortfarande in en hel del vatten via stävröret och vid ett tillfälle var det riktig kris då det tom nådde upp över batterierna, vet ni att batterier flyter? Efter ännu en länsning så var vi dock påväg igen.

Här har vi följande dag kommit fram till Karlsborg efter att ha passerat en spegelblank Vätten. Resten av resan upp genom kanalen gick utan incidenter och ett riktigt skyfall mötte oss när vi gick den sista vägen in i kinneviken och nådde målet i Lidköping på kvällen 19/8. Hemresan tog oss därmed åtta dagar även om vi kan räkna bort två som vi låg stilla på grund av för kraftig vind. Under hösten blev det sen endast några kortare turer innan jag tog upp båten 12/11.